Frågor & svar

Nedan finner du frågor som vi ofta besvarar om vårt arbete och våldsbejakande extremism. Om du har en fråga som inte besvaras nedan är du välkommen att kontakta oss.

Om vårt arbete

Vad är ert huvuduppdrag?

Den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism har som huvuduppdrag att stärka och stödja lokal samverkan i syfte att förebygga våldsbejakande extremism. Vi tror att det är viktigt att kommunen tar på sig ledartröjan i det lokala förebyggande arbetet och att samverkan mellan aktörer såsom skola, polis, socialtjänst, trossamfund och civilsamhälle i befintliga strukturer blir utgångspunkten. Det kommittédirektiv som styr vårt arbete finner du här.

Hur har den Nationella samordnaren tagit sig an uppdraget hittills?

Den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism arbetar för att skapa förutsättningar för att utveckla det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism. Detta görs genom att engagera, involvera och stödja berörda aktörer på såväl nationell som lokal nivå. Konkret kan detta innebära arrangerande av eller deltagande i konferenser, dialogseminarium och kommunbesök. Arbetet innefattar också möten med berörda civilsamhällesaktörer, anordnande av riktade utbildningsinsatser, och medverkan i olika medier.

Vad styr ert arbete?

Den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism är till formen en statlig utredning med namnet En nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, utan uppdrag att skriva ett betänkande, en så kallad genomförandekommitté. Vårt arbete styrs av ett kommittédirektiv och en budget utfärdad av Regeringskansliet. Är du intresserad av detaljerna i uppdraget kan du läsa mer i kommittédirektivet här.

Är ni en del av regeringen?

Nej. Den Nationella samordnaren har, likt statliga myndigheter, i uppdrag att utföra de uppgifter som finns definierade i vårt kommittédirektiv. Vi är till formen en liten självständig myndighet som för en kontinuerlig dialog med Regeringskansliet.

Kan jag söka pengar genom er?

Den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism fördelar inte projektstöd till civilsamhällesorganisationer som arbetar med frågor rörande våldsbejakande extremism. Vi rekommenderar att ni vänder er till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor eller Allmänna arvsfonden om ni har ett projekt som ni söker ekonomiskt stöd för. Kontaktuppgifter finner du här.

Jag har en anhörig jag är orolig för, vart kan jag vända mig?

Tillsammans med Röda korset har den Nationella samordnaren en nationell stödtelefon som bemannas under dagtid av personal som är vana att lyssna, talar flera språk och har mångkulturell kompetens. Du kan ringa under dagtid 09.00-15.00 och du ringer anonymt. Personalen är vana lyssnare och kan hjälpa dig med de frågor och undringar du har. Telefonnumret till stödtelefonen är: 020-100 200. Du kan också välja att direkt kontakta den öppna polisen på 114 14 eller vända dig till socialtjänsten i din kommun.

Hur långt fram i tiden sträcker sig samordningsuppdraget?

Utredningsuppdraget En nationell samordnare för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism tillsattes under sommaren 2014. Dåvarande demokratiminister Birgitta Ohlsson utsåg då Mona Sahlin till nationell samordnare. Uppdraget löper till och med januari 2018. Då ska samordningen mot våldsbejakande extremism mellan de nationella myndigheter och lokala aktörer som berörs av problematiken vara väl fungerande.

När besöker samordnaren mot våldsbejakande extremism vår kommun?

Samordnaren mot våldsbejakande extremism har som mål att besöka 100 kommuner under 2015. Arbetar du med frågor som berör våra och vill veta när vi besöker din kommun kan du kontakta huvudsekreterare Daniel Norlander. Daniels kontaktuppgifter finner du här.

Vad gör er referensgrupp?

För ett långsiktigt och effektivt förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism är det av avgörande betydelse att olika aktörer har goda förutsättningar för kontinuerlig samverkan, kunskaps- och informationsutbyte. Referensgruppen samlar företrädare för berörda nationella myndigheter för att underlätta för en sådan samverkan. Vid sammanträden varannan månad diskuteras hur aktörerna utifrån sin myndighets perspektiv gemensamt och på bästa sätt kan bidra till att förebygga våldsbejakande extremism.

Om våldsbejakande extremism

Vad är våldsbejakande extremism?

Våldsbejakande extremism är ett samlingsbegrepp för rörelser, ideologier eller miljöer som inte accepterar en demokratisk samhällsordning och som främjar våld för att uppnå ett ideologiskt mål.

Vilka våldsbejakande grupper arbetar ni mot?

Med våldsbejakande extremism avses den våldsbejakande högerextremistiska vit makt-miljön, den våldsbejakande vänsterextremistiska autonoma miljön och den våldsbejakande islamistiska extremistmiljön. Information om respektive extremistmiljö går att finna i Våldsbejakande extremism i Sverige – nuläge och tendenser (Ds 2014:4).

Hur allvarligt är problemet med våldsbejakande extremism?

Enligt rapporten Våldsbejakande extremism i Sverige – nuläge och tendenser som överlämnades till regeringen i januari 2014 finns det personer inom de tre våldsbejakande extremistmiljöerna som agerar mot det demokratiska systemets grundläggande principer och funktion i syfte att uppnå sina mål. Även om våldsbejakande extremism i dagsläget, sammantaget inte utgör ett hot mot det demokratiska statsskicket visar rapporten på tendenser som kan innebära ytterligare utmaningar i framtiden. För att förhindra att våldsbejakande extremistmiljöer får fäste i samhället samt att individer lockas till att delta i dem är det angeläget att vi arbetar långsiktigt och förebyggande.

Vilken extremism är farligast?

Samtliga former av uttryck för våldsbejakande extremism är farliga företeelser. Inom vit makt-miljön, den autonoma miljön och den våldsbejakande islamistiska extremistmiljön finns det individer som kan utgöra hot för andra. Enligt Säkerhetspolisens årsrapport från 2014 utgör dock den våldsbejakande islamismen i dagsläget det största hotet mot svensk säkerhet.

Vad är förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism?

Att förebygga förekomsten av våldsbejakande extremism är av avgörande betydelse för att förhindra att odemokratiska krafter får fäste i samhället. För att göra detta krävs ett väl fungerande och långsiktigt samarbete mellan de aktörer som på olika sätt berörs av frågan. Det handlar om både offentliga verksamheter så som kommun, skola, fritidsverksamhet, socialtjänst, polis och säkerhetspolis samt civilsamhällesaktörer så som idrottsföreningar, ungdomsorganisationer och religiösa samfund.

Finns det kvinnliga extremister?

Det finns både aktiva män och kvinnor i de våldsbejakande extremistmiljöerna. Män är dock överrepresenterade i de aktiviteter som dessa grupper utför. Enligt den handlingsplan som regeringen utarbetade för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism (2011) är antalet kvinnor dock större i de vänsterautonoma kretsarna.

Är våldsbejakande extremism ett ungdomsfenomen?

En stor del av de som väljer att ansluta sig till våldsbejakande extremistmiljöer är ungdomar och unga vuxna. Aktiviteten inom dessa grupper tenderar att avta med åldern.

Var kan jag hitta ytterligare information om våldsbejakande extremism?

Är du intresserad av att lära dig mer om våldsbejakande extremism rekommenderar vi att du besöker vår kunskapsbank. Där finner du en rad forskningsrapporter som behandlar ämnet.

Hur löser vi problemet med våldsbejakande extremism?

Det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism är beroende av en ökad kunskapsnivå hos delaktiga myndigheter och lokala aktörer, bättre samverkan mellan dessa, ett brett förebyggande arbete samt en effektiv lagstiftning.

Hur ser situationen med våldsbejakande extremism ut i andra europeiska länder?

Våldsbejakande extremism är ett problem som inte bara återfinns i Sverige. Vill du veta mer om hur situationen ser ut i andra länder rekommenderar vi att du fördjupar dig i rapporten Våldsbejakande extremism i Sverige- nuläge och tendenser pp.102-110 (Ds 2014:4) där en uppdaterad utblick ges. På europeisk nivå har RAN (Radicalization Awareness Network) skapats. Detta nätverk arbetar för att sprida kunskap om såväl fenomen som metod i frågor om radikalisering och våldsbejakande extremism.